Destruktiva jävliga drömmar

Mår rätt dåligt och tänker för första gången på länge nu väldigt destruktiva seriösa tankar. Allt det här som jag "inte hunnit göra än" kommer tillbaka.
Mamma är inte hemma, och jag vet inte varför men jag bestämde mig för att kolla upp vart hon har mina mediciner. Såååå om jag skulle vilja någon gång så har jag tillgång till över 12 gram av ena min medicin och ungefär 6 gram av den andra. DET ÄR RÄTT SÅ MYCKET känner jag. Kan ju svepa dem med lite vodka bara för sakens skull liksom. Bara jag inte börjar spy.
 
Tänker jättemycket på inläggning. Vill vara på flera avdelningar.
 
Vill ta alla tabletter, se till att bli påkommen relativt fort, vill att det ska komma en ambulans körander fort in på uppfarten men blåljus och sirener, vill göra motstånd och vägra följa med. Vill att de ska tvinga in mig och jag ska göra motstånde tills jag tillslut förlorar medvatendet. Vill höra ljuden komma längre och längre bort, bli allt dovare och dovare.
 
Vill ligga på någon intensivvårdsvadelning i sisådär en vecka för att sedan bli LPT:ad. Vill bara ett vrak på avdelningen jag hamnar på och inte sammarbeta alls. Vill skrika och kasta saker och sparka på stolar. Vill att assistanslarmet ska gå. Vill låsa in mig på toan och stänga personalen ute medan jag skadar mig. De ska lyckas ta sig in ganska precis efter att jag skurit ett jättedjupt sår som behöver sys, så då komemr de behöva ta mig till akuten.
Och så skulle jag mat- och dryckvägra tills jag svimmade och de skulle behövs sätta dropp på mig. Jag skulle göra allt för att lista ut hur man stänger av det.
Skulle må sämre och sämre och de skulle sätta in fler och fler mediciner tills antalet piller om dagen är fler än antalet tuggor jag tar under en veckas tid.

Komentarer

Skriv:

Poet:
Jag kommer igen

E-postadress: (publiceras ej)

Jag hittas på:

Tanke:

Trackback
RSS 2.0