Ikväll känner jag mig ganska stolt.

Matväg har de gått bra idag! Ligger på 47 kcal. Dock känner jag att jag borde hamna på mer egentligen. Går jag ut för hårt orkar jag tillslut inte, och jag ger upp och går upp alla kilon jag tappat. Är jag den enda? Om jag istället äter mer och tränar mer, så att intaget hamnar på kanske mellan 500 och 800 kcal nu i början kommer jag orka länge, och kan sedan succesivt sänka intaget. Men jag är alldeles för ivrig. Vill ned ALLT på en gång, men jag har inget tålamod så då tröttnar jag. Men nu SKA jag hålla fast. Var nära att ge upp ikväll också, men jag höll kvar. Och känner mig fruktansvärt stolt.

Jag skulle träffa någa vänner på stan ikväll, för det är olika uppträdanden och andra aktiviteter. Promenerade till stan och  mötes först av ett godisstånd med remmar och karameller. Fortsatte, såg massvis med matstånd. Kom sedan till ett sockervaddsstånd som även sålde munkar. Det bara osade socker i luften. Träffade även en vän som ville bjuda mig på gratis glass.
Jag mötte upp min vän jag skulle träffa på stan och åkte sedan hem till hennes vän, och blev bjuden på mat där, tackade nej. Sedan kommer hennes kompis mamma och ställer in godis på rummet. Stod emot.
Det svåra kom när vi skulle möta upp resten av gänget på stan, då de skulle käka på mcdonalds. Älskar deras cheeseburgare. Och all kändes så trevligt. Men stod emot då också. Resten av kvällen stod jag också emot. Trots socker-os i luften.

Sitter just nu och tuggar febrilt på ett tuggummi. Det har även visat sig att mammas kille är ledig imorgon. Kommer alltså inte kunna vara själv hemma och styra över frukosten eller lunchen. Men såhär tänker jag; att jag sover länge imorgon. Så att jag antingen kliver upp till lunch, eller äter en sen frukost (lätt yoghurt) och därför "inte är så hungrig" till lunch.
Jag kör nog på det där med sen frukost. Kör dessutom på en pw på 8 km imorgon igen.

Komentarer

Skriv:

Poet:
Jag kommer igen

E-postadress: (publiceras ej)

Jag hittas på:

Tanke:

Trackback
RSS 2.0