Bara utskrivning om virrvarr av trassel.

Har suttit och vikt papperssvalor och fjärilar i en väldans lång tid nu av färgglada postit-lappar. Lyssnar på musik. Bara tänkt, tänkt, tänkt. Tänker bäst när jag pillar med någonting. Önskar bara att någon snäll liten varelse kunde bostätta sig i mitt huvud och styra upp lite. Knyta upp några knutar och reda ut lite trassel. Bara lite.
Jag känner mig helt bedövad. Men det känns rätt bra, för jag orkar inte känna.
Jag mår inte bra. Har nog aldrig gjort. Men jag låtsas må bra, så jag håller mig glad. Tränger undan alla känslor. Försöker att inte tänka det jag känner. Jag bara lurar och manipulerar mig själv. Men det låtsas jag inte om. Jag är glad och jag mår bra.
Jag vet inte ens hur det känns att på bra, bra på riktigt. Hur vet man att det är på riktigt ens? Och att man inte bara lurar sig själv. Jag kanske mår bra nu, bara att jag inte insett det. Man kanske inte kan må bättre än såhär egentligen, och jag bara klagar och tror därför att jag mår dåligt när det egentligen inte kan bli bättre.
Hur vet men egentligen hur det känns att må bra?

Komentarer

Skriv:

Poet:
Jag kommer igen

E-postadress: (publiceras ej)

Jag hittas på:

Tanke:

Trackback
RSS 2.0